Sista oktober

Farmor och farfar åkte hem för en stund sen efter en väldigt trevlig middag här hemma som avslutades med en spelrunda av "sant eller falskt". Trots att jag väldigt gärna hade gått ut och firat halloween med nån cool maskeraddräkt på mig så är jag nöjd med kvällen. Familjen är ju faktiskt något som man kan falla tillbaka på när vännerna sviker så det måste man ta tillvara på och uppskatta. Pappa och jag stod iallafall för matlagningen, det blev fetaostgratinerad (om-man-nu-kan-kalla-det-så?)kyckling med potatiskroketter och café de paris-sås. Till efterrätt serverades en åttiotalare - päronhalvor i ugn med After Eight och vaniljglass.

Jaha. Ja det här var ju kul att läsa om. Not.

Bättring kanske...?

Min blogg tycker inte om mig idag.

Väntan

Hade en riktigt trevlig dag hemma hos Kalle igår. Vi lagade god mat som vi bjöd Kenny och Anna på och satt sen och pratade i några timmar.

Om en stund ska jag pallra mig iväg på möte på badet. Därefter är det middag som gäller här hemma innan vi rullar iväg mot flygplatsen och London! <3

Decisions

Jag har bestämt mig nu. Sen hela det här seriösa vovvesnacket började här hemma har jag gått runt på små rosa moln i tankarna att alla dessa års drömmar nu faktiskt kan bli verklighet. Samtidigt har jag självklart tänkt, tänkt och åter tänkt på de negativa sidorna, hur det ska fungera när hunden faktiskt är här och så vidare vilket har gjort mig en aning tvekandes, även om jag vet att jag i själva verket kommer klara det och att det kommer bli min allra bästa vän. Så ja, nu har jag iallafall bestämt mig. Om ägaren anser mig vara lämplig så köper jag en och blir världens lyckligaste.

Dumma vintertid

Men kul... Här har man legat och snoozat och verkligen tvingat sig upp ur sängen för att hinna duscha och äta frukost innan jag skulle till Kalle klockan 10, och medan jag dricker mitt te startar jag datorn och så är ju klockjäveln bara tjugo i nio... SUCK!

Vilda Hilda, Koblajjan och nyanlända gymnasieelever

Efter att jag och mamma hade hittat en present till Vilda Hilda som hon ska få imorgon då vi alla hälsar på hos mormor och morfar i Uppsala för att fira henne åkte jag hem till Koblajjan för att äta och sova. Det var riktigt mysigt och jag råkade somna svintidigt och trodde sen att det var morgon när Kalle gick ner från sängen, tände lampan, stängde av dvdn och började leta upp extranyckeln. När jag då frågade, halvt sovandes, om det redan var morgon började han garva åt mig och gav mig massa pussar och sa att jag var knäpp. Så värt det.

När jag vaknade imorse åkte jag till mammas jobb och gjorde klart min lektion som jag ska skicka in idag. Om en timme ska jag till badet och träna nyanlända gymnasieelever som kan simma ungefär 12,5 meter. Kul! Förstå ironin.

Upcoming

London nästa vecka!

Jul i Nice

?????

Onsdag

Hallå bloggen!

Försökte komma in på bloggen för att uppdatera hela dagen igår, dock utan resultat som ni märkt. Var helt omöjligt att komma in, men internet här hemma var lite struligt igår så det kanske är därför, vem vet.

Var iallafall på badet igår igen, vilket gick jättebra. Dock var jag där för tidigt även igår. Ska egentligen börja kl 16:20 i den lilla bassängen och ha småttingarna, men precis som förra veckan behövdes jag mer ute i stora bassängen så jag fick vara där istället och börja en halvtimme senare, dvs 16:50. Tiden gick fort iallafall, även under de fyra grupperna jag hade, så det var ju tur. Efter tredje gruppen började jag dock bli frusen igen men som tur var hade jag lite äldre barn då som klarar av att simma själva så jag kunde sitta på kanten och värma mig lite då och då utan att få dåligt samvete.

Idag har jag mestadels pluggat. Har fixat bilder och skrivit ut dem till de två mönsterplanscherna som jag ska skicka in samt placerat ut dem så som jag vill ha dem. Det som jag behöver göra imorgon är att skriva ihop listor över de möbler, färger och material som är med och skriva ut även dem. Sen är det limmalimmalimma som gäller innan jag beger mig till mor min, kopierar och lägger på lådan.

Kyla

Hemma från badet. De två tidigare gångerna som jag hittills har hunnit jobba måste jag ha varit i någon slags nervös chock grejsimojs för hur mycket de andra än klagade på hur mycket de frös så kände jag ingenting...förrän idag. Dock glöms det ju som tur är fort bort när man står i den varma duschen efteråt, så imorgon är jag garanterat fit for fight igen.

Bullar bullar bullar

Nu är mina fantastiska bullar färdiga. Eller ja, de blev det för ganska länge sen men jag har inte orkat skriva det förrän nu. Och ja, man får vara så pass ego att man skriver att ens egna hembakta bullar är fantastiska, så ni vet.

Dagboksinlägg

Well well well. Jag är lite dålig på att uppdatera här.

Hur som helst. I fredags åkte jag till Lidingö för Idolkväll hos Jimmy. Där var även Johanna, Mulle, Björnar och Annie. Hade riktigt roligt och många roliga kommentarer sas, kul se Mulles fina mage live också :)

Igår gjorde jag väl typ ingenting egentligen förrän klockan blev tre. Jag och Kalle åkte ut till Cosmonova och såg Sea Monsters i 3D. Spännande och läskigt, men jag blev inte lika rädd som att jag trodde att jag skulle bli, och tur var väl det. När filmen var slut åkte vi hem till mig.

Idag har vi mest busat tills dess att han åkte hem för en timme sen för att han behövde jobba.

Nu ska jag baka bullar! =D

Today

Tråkfredag

Näe... Jag vill inte gå utanför dörren idag. Det är kallt, grått, isigt, fult och deppigt. Tänkte egentligen gå ner till badet och simma lite men det får vänta. Idag stänger jag in mig här nere i källaren och tittar på serier och läser bloggar. Nästa vecka ska jag skicka in Danmarkslektionen.

Bloggkoll

Följ min blogg med bloglovin

Onsdag

Badet igår igen, och eftersom det var lite tight med folk i stora bassängen så fick jag vara där igen istället för i lilla med småttingarna, men det gick bra. En liten liten stund fick jag dock panik när alla sex ungar i en av grupperna hoppade på mig och klängde sig fast så att jag nästan drunkade, men det gick bra det med. Fick en ny tröja dessutom, i en bättre storlek tillochmed, dvs mindre. Awesome. När jag var klar på badet traskade jag hem till min käre pojkvän. Det var så otroligt skönt att lägga sig på soffan och bara vara, och jag kände hur hela kroppen verkligen slappnade av efter flera timmar på högvarv. Somnade nog innan halv 10, men det var otroligt skönt.

Vaknade som vanligt när Kalle gick till jobbet strax efter klockan 6 men somnade om så fort han hade gått. Sov till halv 10 och när jag då gick upp kände jag mig jättekonstig. Var helt skakis i hela kroppen och det kändes som att jag skulle svimma. Trots det lyckades jag ta mig ner till tåget vilket jag ångrade grovt att jag hoppade på för fy vad illa jag mådde. Jag höll dock ut och klarade mig hela vägen hem innan det extremt underbara kalaset började - dvs hänga över toaletten. Efter några timmar mådde jag mycket bättre men har ändå legat kvar på soffan hela dagen för säkerhets skull och det tror jag var ett bra val. Hoppas på en bättre dag imorgon då jag förhoppningsvis ska träna lite.

Tuesday

Hade mina första grupper på badet igår. Hade otroligt roligt och jag tror att den här hösten kommer bli jättebra. Idag är det dags igen men den här gången i lillabassängen med fyraåringar som yngst :) dock blev min tränartröja kvar på badet efter gårdagen... Hoppas att jag får tag på den igen.

Boxer

Efter att jag skrev gårdagens inlägg gick jag och la mig i sängen igen. Efter ett tag kom mamma ner och la sig bredvid mig en stund och kramade om mig ordentligt. Hon är bäst, bara så ni vet det. När jag hade ätit frukost tog hon med mig ut på en ordentlig långpromenad, som jag mestadels ägnade åt att övertala henne att vi ska köpa en hund. Ett tag kändes det nästan som jag lyckades, men så kom jag på att vi har haft ett antal liknande konversationer tidigare, och har jag någon hund? Nej.

En vacker dag ska du bli min.

"Gör om, gör rätt"

Många gånger kan jag få mig själv att börja gråta genom att bara tänka på ett enda ordspråk: "Gör om, gör rätt", vilket jag ofta önskar var möjligt även vad gäller livet. Jag vill liksom bara börja om. Från början. Skita i allting som är nu eftersom det verkligen känns som att jag aldrig någonsin kommer att få någon rätsida på det igen. Jag undrar hur jag tänkte i många situationer. Önskar verkligen att jag kunde hoppa tillbaka några år och ställa allt tillrätta, ändra sättet jag tänkte på, valen jag gjorde, hur jag spenderade mina timmar. Men det går inte, vilket gör att allt känns hopplöst, som att jag inte orkar längre.

Man kan nog säga att mina dagar är uppdelade i flera olika delar. När jag vaknar på morgonen känner jag att jag vill göra något vettigt av mitt liv och sätta igång med allt jag har att göra för att ställa saker och ting tillrätta. Denna del håller i sig ungefär så lång tid det tar för mig att gå upp, sätta i linserna, gå på toa, göra en kopp te, sätta mig vid datorn, kolla lite bloggar medan jag dricker upp téet och inse att jag inte känner för det. Ofta sätter jag trots det igång, börjar t.ex. leta upp bilder som jag behöver till en mönsterplansch, rita några streck, kolla igenom gamla uppgifter, kolla igenom dem nya, märka att det fattas vissa grejer som jag behöver, tappa suget. Sluta.

Vid det här laget inser jag också att jag är helt ensam hemma, att klockan är ungefär 10-11 på förmiddagen, att det fortfarande återstår flertalet timmar innan jag ens kan öppna munnen och faktiskt prata med någon, och börjar känna mig otroligt ensam. Den känslan är något som förstör otroligt mycket för mig, och det senaste året har den verkligen vuxit sig enorm. Ett år ensam i Gävle var väldigt bra på många sätt, men jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då och tyvärr har den känslan hållt i sig. Samtidigt saknar jag det så otroligt. Inte Gävle som så, utan att ha ett eget ställe att gå till. Jag börjar drömma mig bort, kollar runt lite på nätet igen, fastnar någon timme, läser lite fler bloggar och återigen tar de jag läser slut. Nu börjar allt kännas ganska hopplöst och jag tittar på klockan mycket oftare än jag gjort innan.

Framåt eftermiddagen börjar familjen droppa in. Först kommer David hem, och jag möter honom ofta i dörren, glad att äntligen ha någon att prata med. Dock tänker inte han likadant som kommer hem efter en tråkig skoldag, utan han vill hellre bara stänga in sig på sitt rum och vara själv ett tag. Jag blir återigen ensam. Något senare kommer mamma hem. Det första hon lägger märke till är att det står disk på diskbänken. Disk som jag inte har velat plocka in i diskmaskinen eftersom jag både plockar i och ur flera gånger i veckan utan att någon ens märker det och berättar hur mycket det uppskattas. De timmar på dagen då jag absolut inte känner för att göra nånting alls överhuvudtaget brukar jag ofta hitta på saker som jag tror ska göra andra glada, samt att jag letar anledningar till att någon ska vilja umgås med mig, försöker komma på något att locka med. Om jag t.ex. vill träffa Kalle sätter jag igång att baka bullar, för jag vet att han älskar mina bullar. Är jag vid den här tidpunkten hemma hos honom börjar jag diska för att han ska slippa göra det när han kommer hem, dock brukar han aldrig påpeka det vilket gör att jag har slutat göra det...

När mamma har klagat lite på disken och jag har sagt att jag plockade ur och att någon annan faktiskt får plocka in vill hon kolla sin facebook. Jag kan alltså inte sitta kvar vid deras dator där jag brukar sitta under dagarna eftersom jag inte tycker att det är alltför roligt att sitta i en kall och mörk källare när man kan vara i ett varmt och ljust rum där uppe. Återigen blir jag rastlös.

Många tycker att jag får skylla mig själv lite grann som inte träffar mina kompisar oftare än vad jag gör. Detta beror dels på att de jobbar hela dagarna, och dels på att de sätt som finns att umgås på utanför husets väggar kostar pengar. Visst, en fika kostar inte så mycket, att gå på bio kostar desto mer men är flera timmars underhållning. Det är inte ofta jag lägger ut mer än 100 kr på en vecka, många gånger inte ens det, men trots det sinar det allt mer på kontot. Jag vill dock inte verka snål, för det är jag inte, utan vill dra mitt strå till stacken. Jag vill t.ex. inte att Kalle ska behöva betala varje gång vi handlar mat, går på bio etc, även om det inte påverkar honom lika mycket som det påverkar mig. Jag ger alltså intryck av att inte bry mig, när jag egentligen överlägger noga i huvudet hur pass lite jag kommer ha att röra mig med efter att jag dragit mitt kort i kortläsaren. Just nu har jag 700 kr på kontot. Om tre veckor försvinner nästan hälften av det då min mobilräkning kommer. Innan det tillkommer säkerligen utgifter på minst 100 kr, och ja, ni förstår.

Jag börjar nu känna att det här inlägget har spårat ur. Jag har skrivit saker som jag inte alls hade tänkt skriva från början, och det har blivit ett sånt där inlägg som läsarna ägnar tid åt när det absolut inte finns något som helst annat att göra. Det som till en början mest var tänkt att handla om ordspråket jag skrev ovan, om hur det får mig att känna, om hur jag så många gånger gråter när ingen ser, om hur instängd jag känner mig i mig själv, om hur mycket jag önskar att jag kunde stryka ett streck över allting och börja om och göra saker annorlunda, om att de tankarna ibland urartar totalt och gör att jag inte vill leva alls, har istället blivit någon sorts klagoinlägg. Det var inte meningen. Därför gjorde jag den texten mindre. Nu vet ni.

Cosmonova

Var på Cosmonova igår med Kalle och hans föräldrar. Mysigt att göra en liten utflykt mitt i veckan och troligtvis lär det bli ytterligare ett till samma ställe inom en snar framtid, eftersom vi blev lite nyfikna på en annan film utöver den vi såg igår.

Har precis avnjutit en fika med familjen här hemma. Pappa kom precis hem från Ljusterö där han har varit med jobbet hela veckan så han har suttit och berättat massa om det vilket verkade väldigt intressant.

Nu ska jag kila ner till mitt rum och göra fint där. Någon som vill komma och titta och leka med mig sen?

Gratta mig nu

Nu borde alla ni (ytterst få) som läser denna blogg gratta mig för jag har fått ett jobb :)

Waky waky

Jag lyckades somna om. Vaknade med ett ryck av att telefonen ringde klockan 10, men när jag svarade la personen ifråga på, dvs Kalle. Han måste ha råkat komma åt nån knapp eller så, men det gör inte så mycket för upp skulle jag ju.

Om 45 minuter ska jag befinna mig nere på badet. Hoppas det finns nåt roligt att göra.

Förtidigt

Jag är uppe alldeles på tok för tidigt idag. Nu när jag äter penicillin måste jag varje morgon gå upp vid 6-7 och ta en tablett, därefter kan jag gå och lägga mig och somna om igen men just idag gick det bara inte. Jag är dock jättetrött, så jag ska nog försöka lite till.

Later.

Arbetsförmedlingen part.2

Måndag morgon var jag nästan påväg att skriva, men det är ju faktiskt redan tisdag eftermiddag. Om en timme sitter jag på möte med en handläggare på Arbetsförmedlingen och än så länge känns det väl okej. Insåg igår att det faktiskt var idag som jag skulle dit så jag blev lite stressad att fylla i diverse papper samt ta kopior på betyg osv, men det blir nog bra.

Det kan förresten hända att jag har ett jobb på gång nu, jag håller alla tummar jag har, dvs två.

Itchy Daze - Monster

Sorgligt, tragiskt och en gnutta patetiskt

Jag har kommit fram till att ju mer sällan man lämnar hemmets trygga vrår, desto svårare blir det att komma på anledningar till att göra det.

Som de flesta vet läser jag en hel del bloggar, och då och då händer de att vissa lägger upp listor över vad de ska göra i veckan. Varje gång det händer blir jag lika förvånad över hur mycket de hinner göra på en dag. Ja, många gör nog ärligt talat mer än dubbelt så mycket på en enstaka dag än vad jag lyckas åstadkomma på en hel vecka.

Sorgligt, tragiskt och en gnutta patetiskt.

Ett steg framåt, två steg bakåt

Inatt hann det gå hela åtta timmar (!) innan jag verkligen behövde förnya min alvedondos. Visserligen hade jag vaknat tidigare än så i behov av det men jag bet istället ihop (enbart bildligt talat, jag kan ju faktiskt fortfarande inte varken stänga munnen, tugga eller gapa) och somnade om. Men, varför har inte penicillinen börjat hjälpa än?

Penicillin

Det har inte riktigt slagit mig än att det redan är oktober. Oktober för mig innebär höst, kallt, mörker, jobbigt, tråkigt. Får hoppas att jag lyckas vända det till något positivt för en gångs skull, även om månaden kanske inte direkt har börjat på något särskilt bra sätt. Det som nästan känns jobbigast just nu är att jag hade så höga förväntningar på penicillinen... Jag vet ju att det brukar släppa fort, men intalade mig att det skulle märkas skillnad redan efter första tabletten vilket det ju såklart inte gör. Så ja, jag trodde att jag vid det här laget skulle vara helt frisk och ha nio dagars onödig penicillinkur framför mig.

Ha. Ha. Ha.

Tji fick jag.

.P.A.I.N.

För en timme sen stod jag inte ut med att bara ligga och vänta längre. Vänta på att det skulle bli morgon, vänta på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle få ta mer alvedon, vänta på att tandläkaren skulle höra av sig, så jag gick upp... Det gör helt otroligt ont i käften idag och svullnaden ska vi inte ens tala om. Hujedamig.